2012-01-29

Felicia försvann

Det mest spännande med Felicia Feldts bok "Felicia försvann" har varit diskussionerna om den. För min del startade de redan flera veckor innan den kom ut, när några personer på min epostlista hade läst ett recensionsexemplar. Alla ville diskutera boken, trots att bara några få hade läst den. Eller snarare; alla ville diskutera om man FÅR göra som Felicia Feldt har gjort. FÅR man skriva hemska saker om sin mamma eller pappa, medan de fortfarande lever?

Jag ska återkomma till det, för att först skriva om själva boken. Som alltså inte är så spännande, om man ser till hur den är skriven. Den består av många spridda minnen från Felicias barndom, huller om buller, rubricerade med årtal. (Jag tog efter ett tag en blyertspenna och skrev Felicias motsvarande ålder vid varje anteckning, för att slippa räkna ut hur gammal hon var vid tiden för minnet varenda gång.) Varje anteckning är en mer eller mindre viktig pusselbit, och pusslet växer fram ganska långsamt. Det blir en hemsk och sorglig bild, av en flicka som växer upp med en alkoholiserad och lynnig morsa, och som ställer alla sina familjerelationer på spel när hon till slut vågar säga ifrån. Vissa anteckningar är kristallklara och skrämmande trovärdiga, andra verkar vara tagna ur en mardröm men presenteras som verklighet. Man förstår att Felicias minnen är väldigt personliga och det framgår att hennes syskon inte alltid minns samma saker. Men så är det väl: alla har sin egen bild av sin barndom. Somliga kanske förtränger minnen för att de inte orkar. Andra minns smärtan förstärkt.

Felicias anteckningar berättar att hon har provat allt, för att förbli vän med sin mamma: förlåtelse, överseende, undvikande, undergivenhet, tålamod, utmaning ... Allt. Till slut finns bara vrede och oförsonlighet kvar. Hämnd, till och med, fast det kanske är mer en bonus än huvudsaken. Hon klipper alla band till sin mamma, går i terapi, skriver en bok. Kanske för att kunna släppa taget och gå vidare. Man hoppas det.

Det var inte särskilt jobbigt att läsa boken, det tog knappt en dag. Det var inga scener som var så hemska att de inte gick att läsa, det mesta är ganska lågmält och avlägset. Men det är ett straffuppdrag och det finns ingen tvekan i det, inga fingrar emellan. Felicias mamma ska dras till skampålen och hänga där till allmän beskådan. Det hon gjort är så avskyvärt, det finns ingen pardon.

Tillbaka nu till frågan om det går att rättfärdiga ett så här offentligt hedersmord. Felicia Feldt är inte den första som skriver om sina föräldrar medan de lever. Det skapar alltid starka reaktioner, för och emot den som skriver. Hur man reagerar beror kanske på vem man identifierar sig med – barnet eller föräldern. Eller, som det ofta är när såna här böcker kommer ut, om man har en åsikt om barnet eller föräldern i dess roll som offentlig person. Felicias mamma Anna är en känd och kontroversiell person, minst lika uppskattad som ifrågasatt. Hon har skrivit böcker om föräldraskap, vilket kan vara den mest känsliga frågan av alla i Sverige.

Diskussionerna på vår epostlista, om huruvida man får avslöja sina föräldrar offentligt, blev intensiva. Min första tanke var nej. Så får man väl ändå inte göra. När min egen mamma levde kunde jag inte förmå mig till att skriva öppet om hennes alkoholism och hur mycket ångest och problem den gav upphov till i mitt liv. Jag älskade henne och ville inte utsätta henne för skammen, oavsett om jag på något plan hade rätt till det. Men det var mitt beslut, det betyder ju inte att det är en allmän regel. Jag läste ett tiotal recensioner av den. De var mycket olika: från "den här typen av illa skrivna skandalböcker borde inte få ges ut" över "viktigt men ingen litterär höjdare" till "äntligen" och "jag grät hejdlöst genom hela boken".

Den allra bästa recensionen är i mitt tycke den som Dan Josefsson skrev i Aftonbladet, en av de få som försökte se båda sidor av saken. Mina synpunkter är nästan exakt samma som Josefssons, så jag citerar:

"Bokens Felicia Feldt har som vuxen svårt att skapa fungerande relationer och har problem i sitt föräldraskap. En son väljer att inte bo hos henne. Att de här problemen till stora delar beror på hennes eget barndomstrauma ses i boken med all rätt som självklart. Författaren gör dock inga ansatser att på samma sätt förklara mammans känslomässiga handikapp med trauman som hon utan tvekan lever med sedan sin egen barndom. Bokens mamma har ingen egen barndom. Den vuxna författaren Felicia betraktar sin mamma som världens ursprung, precis som barnet måste göra. Den modellen håller dock inte när skuld ska distribueras.

Om bokens Felicia vill kunna härleda sina egna relationella tillkortakommanden till sin mor måste hon också ge modern samma rätt. Skulden kommer då snabbt att hoppa bakåt i släktens historia – och försvinna. Anna Wahlgren och hennes dotter Felicia förvandlas till olyckssystrar, båda lika mycket offer för den otrygghet som går i arv i deras familj, precis som den går i arv i så många andra familjer."

När jag till slut läste boken hade jag redan börjat ändra mig, och läsningen bekräftade den känslan. Ett barn måste faktiskt få berätta sin historia. Sen kan man ha synpunkter på hur historien berättas, men man kan inte kräva att alla skelett alltid ska få vara kvar i garderoben. Jag måste tillåta mina barn att ha och beskriva sin egen bild av mig, även om det skulle vara väldigt obehagligt. Det är deras bild. Jag måste inte ta på mig ansvaret för alla delar i den bilden, men om det är något i den som skaver i min själ så stämmer det säkert, och då kan jag bara försöka bättra mig och möjligen kompensera. Man kan önska att man hade gjort allting rätt från början, men det har man ju aldrig. Är man dessutom alkoholist, som kanske är fallet med Felicias mamma, så har man sannolikt gjort mycket fel.

(Sen ska man inte glömma att av nio barn är det statistiskt sett sannolikt att minst en är skitförbannad, även om man inte har varit alkoholist och/eller dålig förälder.)

(Man kan också förstå att ett barn till en hyllad kändis vill "öppna ögonen" på beundrarna.)

Så Felicia har, som jag ser det, rätt att skriva sin bok. Men jag som läsare har också ett ansvar. Och jag tycker att det sämsta med boken "Felicia försvann" är hur den används som slagträ av folk som inte ens har läst den, eller som har läst den som Fan läser bibeln. Det är precis som med Annas egna böcker. Många av de som ogillar henne har inte läst böckerna, och nu tycker de sig få vatten på sin kvarn, troligen utan att läsa Felicias bok heller.

Många journalister upprepar exakt det som står i boken som om varje ord vore sant och bevisat. "Se där! Så här usel var hon, Wahlgrenskan." Skadeglädjen är tydlig. Men både "Barnaboken" och "Felicia försvann" måste läsas med det egna förnuftet och omdömet i behåll. Ingen av dem är en helig skrift, men det finns mycket användbart i båda.


PS Det hör eventuellt till saken att jag är bekant med både Anna (lite grann) och Felicia (väldigt flyktigt). Men jag tror inte att det har påverkat mitt omdöme, mer än att jag kanske ännu mer försöker se dem i ett förlåtande ljus.

2012-01-20

En retur, tack!

Häromdagen cyklade jag nerför gatan där jag bor, mot körriktningen. Trottoarerna är smala och det är för bökigt att köra runt kvarteret (det blir flera kvarter faktiskt) när man bara ska ner till hörnet. Men när jag gör det cyklar jag alltid långsamt, försiktigt och nära trottoaren. Så när en gubbe kom gående över gatan snett framför mig svängde jag ut lite i gatan för att inte hejda honom. Döm om min förvåning när gubben (med Juholtmustasch och gul reflexväst) tog ett kliv bakåt för att ställa sig rakt i min väg. Hans ögon blixtrade argt när han frågade: Är inte det här fel håll?

Jag kom mig bara för att mumla nånting i stil med "Det beror väl på hur man ser det", eftersom jag blev både häpen och lite arg. Inte förrän jag hade rundat hörnet och kommit ut i rätt körriktning kom jag på vad jag borde ha svarat, med ett vänligt leende: Det beror på vart du ska!

Men varför kommer man alltid på såna där snitsiga repliker för sent? Till och med Mark Twain, kungen av comebacks som det heter på äggelska, konstaterade att de flesta av oss inte är tillräckligt rappa i käften: "Repartee is something we think of twenty-four hours too late."

Eller, med författaren Heywood Brouns ord: "Repartee is what you wish you’d said."

(Ja, det kan tydligen heta repartee också. Eller quip. Sammanfattas som wit.)

Jag har letat på nätet efter nån kurs man kan gå i slagfärdighet, men jag hittar inget. Hur lär man sig det? Hur kommer det sig att somliga lyckas vara dräpande inom de avgörande tio sekunderna, medan vi andra inte kommer på det fyndiga svaret kvällen förrän efter, mitt i tandborstningen.

Här är några av mina favoritexempel. Alla på engelska. Finns det inga munviga svenskar?

Benchley i baren
"After lunching at the Algonquin Hotel one day, the American humorist Robert Benchley and his companions walked through the lobby and out the front door. Still engaged in conversation with his friends, Benchley offhandedly said to the uniformed man standing by the front door, "My good man, would you please get me a taxi?" The man immediately took offense and replied indignantly, "I'm not a doorman. I happen to be a rear admiral in the United States Navy." Benchley instantly quipped:
All right then, get me a battleship.
"

Finurlige Gandhi
"In 1931, Gandhi traveled to London to meet with British authorities. The entire nation was curious to learn more about this little brown man, as many called him. Swarmed by press and photographers, Gandhi was peppered with questions wherever he went. One day a reporter yelled out, "What do you think of Western civilization?" It was a defining moment, and Gandhi's reply instantly transformed him from an object of curiosity into a celebrity. In his heavy Indian accent, he answered:
I think it would be a good idea.
"

Men vad menade människan?
"In the 1920s, Dorothy Parker was establishing a reputation as a witty woman with a sharp tongue, and Clare Booth Luce was becoming a respected journalist and playwright. Their political differences resulted in a strained relationship. One day, Parker was about to step through a doorway when she came face-to-face with Luce. Mrs. Luce stepped aside and said: "Age before beauty." Parker glided through the door, saying ever-so-sweetly:
Pearls before swine.
"

Wilkes skojar även med kungen.
"During a heated argument, the 18th century Earl of Sandwich, John Montagu, scowled at the reformist politician, John Wilkes and said: "Upon my soul, Wilkes, I don't know whether you'll die upon the gallows, or of syphilis". Unfazed, Wilkes came back with what many people regard as the greatest retort of all time:
That will depend, my Lord, on whether I embrace your principles, or your mistress.
"

Alla tips på roliga munhugg, och knep för att bli snabbare på att ge igen, mottages tacksamt!


2012-01-19

Källor till glädje och tårar

Detta får mig att skratta högt just nu, flera gånger i veckan:

The Austere Academy av Lemony Snicket. Snicket (aka Daniel Handler) är ett geni. Vi läser bok nummer fem i serien om syskonen Baudelaires olycksaliga öden. Ena dottern och jag läser den högt, med röster. Ibland skrattar vi så att vi inte kan läsa på en lång stund.

Stackars Sunny har somnat i salladen efter en hård dags arbete som sekreterare. Illustration: Brett Helquist

Black Books. En av andra dotterns brittiska tvserie-favoriter. Sjukt roligt om livet i en bokhandel. Jag citerar Wikipedia: "Handlingen kretsar kring Bernard (Dylan Moran), Manny (Bill Bailey) och Fran (Tamsin Greig). Bernard äger en liten bokhandel där Manny jobbar medan Fran äger en affär vägg i vägg. Bernard är en misantrop och är i varje avsnitt mer eller mindre berusad. Han avskyr sina kunder och är helt ointresserad av att sälja några böcker överhuvudtaget; han vägrar att göra något annat än att röka, dricka och läsa. (...) Serien är surrealistisk och okonventionell och innehåller många egensinniga ordlekar."

Bernard Black och kompani

Detta får mig att gråta, vrida mina händer och tvinna mina lockar:

A Lady of Quality av Frances Hodgson Burnett. Ena sonen läser högt ur denna 16–1700-talsromantiska tragedi om en vacker och egensinnig flicka och hennes syster med vattniga fasanögon. Jag gråter så att mina ögon blir lika vattniga och nästan fasaniga. Burnetts eget liv är ganska tårdrypande och galet det med. Jag hade läst Den hemliga trädgården innan, men inte Little Lord Fauntleroy.

Mistress Clorinda




2012-01-06

Selma-skam!

Rubriken borde vara "Selma-scam", men det här är inte bara en blåsning, det är SKAMLIGT och de skyldiga borde tårtas, hängas upp i sina hängslen och få nattkärl tömda över sig.

När jag sökte på Selma Lagerlöf häromdagen för att tipsa om en av hennes noveller hittade jag en Selmasida. Den verkade lite gullig sådär, skriven av någon som hade tillägnat den "vår favoritförfattare Selma Lagerlöf (1858 - 1940)."

Det fanns bara två poster. Den första var fakta som verkade hämtad från Wikipedia.

Den andra hette "Visa tänderna Selma!" och handlade om att Selma kniper ihop läpparna på sitt porträtt. "Tandhälsan i Sverige har inte alltid varit så god" får man veta om man läser vidare, men "under senare delen av 2000-talet räcker det inte med att bara ha hela tänder, dom ska se snygga ut också". Sen kommer en länk till en sida om tandblekning "som verkar vara riktigt hett". (Klicka inte på den förstås.)

Fult!
Fy!
Skäms!

Selma skulle inte bara visa tänderna om hon fick reda på det här, hon skulle bita de skamliga länkskurkarna i benen.


2012-01-05

Väldigt korta noveller

Att skriva kort är svårt, som jag konstaterade igår. Och noveller i all ära, men hur får man in en början, en mitten och ett slut på bara sex bokstäver? Det får man oftast inte. Men det har gjorts en del tappra försök. Förra året bad tidningen Wired ett antal science fiction- och fantasyförfattare att skriva varsin historia med bara sex ord. Resultatet blev blandat: det finns många bra inledningsmeningar bland bidragen, men få hela historier. Men här är de.Very Short Stories. Några är lysande, och de går fort att läsa!

Här är mina egna försök, inskickade som bidrag till en tävling som SF-bokhandeln hade i våras:

Lånad från Omegaro/DeviantArt
"Dag åtta förvandlades Gud till en pumpa."

"Bakvänd helt historien blev tidsmaskinen efter."

"Rymdgrisarna visade sig vara ganska ofarliga."

"När vi vaknade hade vi vingar."

"Hon öppnade locket. Mörkret vällde ut."

"Utomjordingarna kom som brev på posten."


2012-01-04

Noveller (Fagerholm, Malmgren, Wadensjö med flera)

Författare som lyckas skriva bra noveller har min största respekt och beundran. Det är inte lättare att skriva kort än långt! Men formatet är perfekt, man hinner läsa en hel historia före frukost (om man har sovmorgon iallafall). Igår läste jag tre stycken – eller två och en halv egentligen, jag orkade inte läsa klart en av dem fast den var så kort. Vi ska prata om dem på nästa Breakfast Book Club-frukost och jag ska recensera dem strax, men först några novellfavoriter som man kan läsa online:

All Summer in a Day av Ray Bradbury Tänk att missa den enda soliga dagen – någonsin.

The Last Question av Isaac Asimov Det kan ta tid att få svar på svåra frågor. Lite för lång tid.

Parson's Pleasure av Roald Dahl Det är fult att ljuga!

The Kugelmass Episode av Woody Allen Se upp med vad du önskar dig, det kan bli sant.

The nose av Nikolaj Gogol En näsa ger sig av på egen hand. Rysk samhällssatir.

Man From the South av Roald Dahl Slå aldrig vad med en man i Panamahatt.

The Ones Who Walk Away From Omelas av Ursula K. Le Guin Är det värt att offra ett barn för ett helt samhälles lycka?

The Secret Life of Walter Mitty av James Thurber Historien om en drömmare.

A Sound of Thunder av Ray Bradbury LÄS RELGERNA NOGRANT

The tell-tale heart av Edgar Allen Poe Hör ni det där ljudet? Det där! Hör ni inte?

The Celebrated Jumping Frog of Calaveras County av Mark Twain Snicksnack, fusk och grodor.

For Esmé with Love and Squalor av J D Salinger Kärlek och misär.

Dödskallen av Selma Lagerlöf Ibland krävs det en döskalle för att kärleken ska vinna.

Metamorphosis av Franz Kafka Klassikern av alla klassiker. "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt".

Här finns fler bra noveller: The 50 Best Short Stories of All Time
Uppdatering: På fråga/svar-sidan Quora finns en lång lista med tips på bra noveller, de flesta på engelska. 

Nu de tre frukost-novellerna!


Arielles första kärlek av Monika Fagerholm (Novellix) Det är mycket sällan jag inte läser ut böcker om jag har lyckats ta mig igenom de första 20 sidorna. Nu är det här en väldigt liten bok, så när jag hade kommit till sidan 23 hade jag redan läst mer än hälften. Men där tog det stopp. Det var det första jag har läst av Monika Fagerholm, och jag har förstått att hon är en populär författare. Men det var inget för mig. Språket kändes styltigt och pretentiöst, intrigen obegriplig. Det var många personer inblandade, men ingen som tog form på riktigt. Minnet av den är som minnet av en film som har stått på utan ljud, på en tv i ett avlägset hörn av rummet: en historia som aldrig blev tydlig.


Sumpen av Veronika Malmgren (Mix förlag) Varför är det svårare att skriva en bra novell än en bra roman? För att man ska få in en lika meningsfull handling, personteckning och känsla på bara en bråkdel av utrymmet. Veronika Malmgren lyckas med två av tre i sin historia om en ung kvinnas vardag. Men meningen med handlingen går mig förbi. Det känns som det hade behövts ytterligare några kapitel för att nå fram till den.


Snö av Måns Wadensjö (Myrios novellförlag) Snö var min favorit av de tre novellerna, och inte bara för att jag längtar efter kalla flingor just nu. Den har en fin (om än kylig) känsla och ett ömsint språk. Den är mer än ett ögonblick, den är en historia berättad från början till slut. Ändå kan jag inte direkt rekommendera den eftersom temat inte berörde mig särskilt mycket (mer än att det var roligt att den utspelade sig i mina kvarter). Däremot ser jag fram mot att läsa Måns Wadensjös doku-roman från förlossningsavdelningen på Danderyds sjukhus. Det är inte otroligt att jag blir arg när jag läser den, hemfödare som jag är. Men jag gillar hans sätt att skriva och ämnet intresserar mig.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...